Det levande hemmet

Ofta får jag höra från mannen att vi har ett levande hem. Det vill säga; att han inte vet hur det ser ut när han kommer hem efter jobbet. Tavlor byter plats, tas ner eller sätts upp. Dörrar byter färg och möbler flyttar på sig. Man kan inte vänta sig att sakerna i köksskåpen står där man sist såg dem.

Men det tar tid att bo in sig. Jag måste känna efter. Hänga upp. Iakta en stund, ibland flera månader. Flytta om. Flytta tillbaka. Köksbordet är ett praktexempel. Undrar i vilken riktning det ska stå idag?

Igår hamnade denna Millencolinplansch på väggen bakom kökssoffan. Nostalgi i dubbel bemärkelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0