fraupels - Lite grönare. Lite skönare.

Träpanel. Älskade hatade träpanel. Fint blir det hursomhelst. Otippat mycket vitt!

Dörren till Patriks rum står på glänt.

Renovering. Fotboll. Insomnia. Sjukdom. Frustration. Solbrist.

Sammanfattning av senaste tiden. Hur kul som helst!

Barnen borde veta att det inte är okej att vara vakna till klockan tjugotvå.

Och vi bygger bygger nytt.

Har gått en lång promenad och tittat och tittat och tittat på andras hus och framsidor. Jag är sånn. Jag glor utan att skämmas. Pekar gör jag också.
Med tanke på att våran egna framsida är en stor grusparkering och baksidan utan trädäck och lummiga växter så är det lätt att drömma sig bort.

Tur att man kan göra något åt det för jag trivs så bra i vårat gröna hus!

Krypa fram till dörren är det nya svarta.

Igår var jag i Brunnsparken och tittade på människor, drack blaskig öl, rökte passivt, kvalitetshängde med syster, blev onykter, fick frågan -hur gammal är du egentligen? när jag sa att jag var på Hultsfred 1999, men framför allt såg jag theHives och Millencolin. För ett ögonblick var jag 14år och odödlig. Sen började det regna och konserten var slut. Då blev jag mig själv igen.

Idag har jag haft lite sämre reaktionsförmåga än vanligt, av förklarliga skäl.

..en liten del av starbucks i min ägo. En latte i ena handen och skurborsten i den andra.

Här firas det ordentligt vill jag lova! Tågtittande, plocka blommor, sova middag och bullbak. Som grande finale gick vi till hembygdsgården och hörde Maud prata om vad som är svenskt (svenska uppfinningar, Astrid Lindgren, flaggan, Janssons frestelse osv) , kören sjunga svenska sånger (och lite Mozart med ursäkten att han nästan var svensk) sen hörde vi inte så mycket mer för barnen överröstade allt och alla. Nej, det var inte massor med barn. Bara våra och C&Ms barn. Det räckte.

Är peppad på att starta lite norsk-inspirerat firande till nästa år. Inbjudan kommer!

P och jag gick på långpromenad igår. Först spöregnade det. Sen hagel. -Aj! sa P. Mamman fick aggera levande sköld. Sen kom solen. Sol och enorma vattenpölar. Då var vi barn båda två. Mamman hoppade såklart mest. Efter att ha varit inne en vecka kändes det fantastiskt att få se bommarna igen! Dessutom stod en grävmaskin där och väntade. Vidare på promenaden såg vi truckar, cementbil, tankbil med släp och en frontlastare.
Helt plötsligt var klockan tre och varningssirenen testas. Hur ska jag nu förklara? -Jo det är ett jättestort brandlarm som sitter där uppe på skorstenen. Det testas ibland så som dom gjorde på dagis. Inget farligt.

Så gick vi vidare hand i hand. Mamman fällde dock en tår tänkandes att vi har det så jäkla bra och hoppas att vi aldrig behöver höra sirenen annat än när den testas.

Efter tvåtimmarsturen var jag av förklarliga skäl trött men lycklig.

I maskinen ligger snuttefilten. Mamma var inte så poppis där en stund...

Om ni inte hör från mig på länge så vet ni varför. Min mor var här med lite medicin inköpt i Kina. Har dock redan svalt det och lever fortfarande. Men man vet aldrig!

(så klart man blir frisk av GRÖNA piller)

Vi firar våran förlovningsdag med pizza, popcorn och tidig läggning. Jag och M är sjuklingar. P hoppar i soffan och somnar nog inte än på länge. F tar en öl och firar sitt hembryggarSM brons.

Trots sjukdom har jag hunnit bli kär i en tapet. Den med svarta "löv". -hej fina tapet. Vill du bo hos mig och killarna?

Sedan i måndags kväll har jag knaprat piller, överdoserat nässpray och somnat innan barnen. Ändå har jag bomull i huvudet och en ständigt täppt och rinnande näsa. Halsen känns dock bättre. Kanske finns det hopp!

För att trösta mig själv har jag gått igenom typ alla tapeter på www.tapetväljaren.se och ordnat så mannen kommer hem med väldigt många tapetböcker... Helglektyr!