fraupels - Lite grönare. Lite skönare.

Igår var jag i Brunnsparken och tittade på människor, drack blaskig öl, rökte passivt, kvalitetshängde med syster, blev onykter, fick frågan -hur gammal är du egentligen? när jag sa att jag var på Hultsfred 1999, men framför allt såg jag theHives och Millencolin. För ett ögonblick var jag 14år och odödlig. Sen började det regna och konserten var slut. Då blev jag mig själv igen.

Idag har jag haft lite sämre reaktionsförmåga än vanligt, av förklarliga skäl.

Trotsandet smittar. Jag är inte sjuk. INTE. Lite förkyld, ja.
INTE trettionio grader och ont i hela kroppen när jag hostar till. Ändå är det precis så.

En badhairday som inte gick över hos frisören. Förlåt på förhand om jag smittat någon.

Ps. P har INTE vattkoppor. I-N-T-E. Tror ni det funkar?

I morgon ska jag köpa Veckorevyn. När hände det senast?

När "familjens" kossor får komma ut är det sannerligen sommar. Här på gården har det funnits djur sen, ja, jättelänge. Vad jag vet finns det ingen given efterträdare efter min morbror Alf. Kanske killen i gula stövlarna? (fast just nu är han rädd för kossorna, inte så bra kombo om man blir bonde)

Gräset är inte grönare på andra sidan.

Lördagkväll. Barnen sover. Mannen spelar FIFA. Jag målar något grönt. Ordningen är återställd!

Plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka

Det var diskbänken.

Plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka plocka

Att umgås med glada barn. Att solen skiner och bilen rullar. Lite nybakade whoopies och en hembryggd Irishcoffestout på det.

Jäklar vad bra jag har det!

Mannen slipper inte undan i dubbel bemärkelse. Känns ganska givet att bokstäverna på våra ringar ska vara gröna.

Grubblar på om det är en fas i livet, detta gröna, eller om jag helt enkelt är galen? Fast grönt är skönt och denna galenskap klär mig. Eller hur?

Alltså. Inget väcker så mycket känslor som fotboll. Jag skulle somna tidigt idag, men nu sitter jag här med hög puls och Jon blund skrämdes långt bort med en dans när Torres gjorde mål på övertid. Phu.

Jag som varken hejjar på Barca eller Chelsea.

På hallväggen sitter min välkomnande korstygnsbroderade tavla. Bilen kommer dock aldrig innanför dörren trots att den äldre sonen försökt övertala mig att ta med den in.

Bilguden och jag hade en deal. Guden höll sin del. Det blev halvdyrt, bilmått mätt(skitdyrt om jag får säga mitt, och det får jag för det är min blogg). Nu måste väl jag tvätta bilen lite oftare så inte jag bryter min del och gör bilguden arg. För vem vill byta kamrem om man inte måste?

Varför gör du så här mot mig? Vad vill du säga mig med dessa blinkande lampor i panelen? Känner du dig bortglömd där ute på uppfarten när vi sitter här inne i värmen? Jag lovar att ta bättre hand om dig om du lovar att det inte blir så dyrt. Deal?

Tvättnötandet snurrar vidare. Tycker att det fungerar bra hittills. Tror dock att sommarens stundande gräs och vad-tusan-är-det-här fläckar kräver lite hårdare tag än indiska tvättnötter.

Ny fattas bara vårsolen så man kan hänga ut tvätten. Utomhustorkad tvättdoft slår allt!

Bergsklättrande i skåneland i jakten på nimis. Undrar vem som är konstigast. Lars wilks som gjort skulpturerna eller vi som frivilligt tar oss ut i obygden för att se hans skapelser?

Helt klart vi.

..har jag A) nästan målat färdigt träpanelen på övervåningen iklädd mina platå (slapp hämta stege och kände mig väldigt snygg), B) gift mig och är Frau på riktigt, C) fått nya fönster vilket gjort mitt slit i somras onödigt, D) funderat på det här med trots i tvåårsåldern och hur man överlever det och E) skaffat nya glasögon.

Äntligen stannar lite energi kvar i kroppen. Allt äts inte upp av mini eller tas av trotsande P. Hurra för sommartid och vänner som tvingar en att slänga "bra att ha" saker.

Morgon blev det redan strax efter fyra på juldagen.. Vroom vroom tuut pip blink blink blink pip pip skrål. Ni fattar.

När hände detta senast? Båda barnen sover och jag sitter stilla i soffan med en kopp te och gräddkolan som kokades i morse. Havregrädde som ersättning för grädde funkar ju hur bra som helst.

Inget mer gnällande på ett tag. Nu styr vi upp lite jul!

Kolik. Det är ju bara veliga och osäkra föräldrar som får skrikande barn. Det har jag läst någonstans så det är säkert sant. Och människorna som glor argt på mig när jag vistas ute bland folk förstår ju att jag är en dålig mamma. Eller så var det inte alls så.
När man har ett barn som skriker tröstlöst av magsmärtor så gör man nästan vad som helst för att återfå lugnet. Jag har testat minifom, semperdroppar, massage och uteslutit laktos i min kost utan större framgång. Sedan ett par dagar tillbaka har jag inte ätit mjölkprotein och M har blivit bättre. Två kvällar i rad utan magknip.
Lite synd om mig bara eftersom det är mjölkprotein i det mesta på julbordet. För att inte tala om julgodis... Buhuuu!