fraupels - Lite grönare. Lite skönare.

Rent hus en tisdag. Kan göra vem som helst glad. Nu tycker dock Knut att jag ska vila en stund. Är i vecka 23 och killen bestämmer redan över tempot. Grrrr

Om mindre än två månader fyller jag trettio. Då önskas nog ett sånt där senilsnöre till glasögonen. Tappar bort dem minst två gånger om dagen. Så kanske jag borde önska mig ett par nya glasögon också. Helst ett par okrossbara med titanbågar ifall de hamnar i orätta händer (sonens). Ser det framför mig; - " Bullbakandes mamma iklädd stödstrumpor. Glasögonen nedhalkade på nästippen och senilsnöret runt halsen. Huckle på huvudet och vitt förkläde med volang" Nää. Här ska njutas av mina sista månader som "tjugo-någonting" innan jag elegant tar klivet över till "den andra sidan".

Efter en stund ringde en förbannad Lilla My och ville ha tillbaka sina ögonbryn.

Jag och F behöver inte längre umgås IRL. Ligger i varsin ände av soffan knappandes på varsin iphone. Har massor av sociala appar att använda oss av. Hurra för den tekniska utvecklingen. Måste tillägga att det händer att vi pratar med varandra då och då. Som när batteriet måste laddas.

Powermaterial? Tror nog att jag måste ha en sån till nästa säsong...

Jag är nog ganska lat. Känner själv att det är alldeles för mycket snack men lite lite verkstad, så att säga. Jag vill ju så mycket mer än vad jag orkar! Eller är det så att jag orkar men helt enkelt är för lat?

Idag är det studentdag. Det kan få vilken gravid kvinna som helst att böla. Eftersom jag gråter även när jag inte är gravid kan ni tänka er... Ändå har jag vattenlöslig mascara på fransarna.

Jag har blivit en riktig lipsill. Grät när det var Järnvägen cup. Grät när sonen var så söt häromdagen. Gråter när jag hör "You are amazing"-låten på radion. Gråtlistan kan göras j-ä-t-t-e-lång. Tänk om det fortsätter.. Då kommer jag bli "Patrik och Knuts pinsamma mamma som gråter för allt". Det går verkligen inte för sig!

Shushi, Knut och jag i sveaparken. På sushistället ler dom brett.
Tror att de är glada att se mig, igen. Jag är glad att jag lever.
De små sakerna i livet uppskattas mer i dag än i går.

Trädgård är det nya svarta och rosa blommor är min drog. Orange vallmo, doftkaprifol och doftpion ska få bo i min rabatt på baksidan. På framsidan är det rosa pelagoner, murgröna, rosa petunior och rosa hortensia som samsas. Väldigt tjusigt är mitt egna betyg! Även tomat, physalis och lite mynta har planterats ut. Myntan får bo i kruka eftersom man kan likna den vid ogräs. Gott ogräs. Hoppas nu bara att mina fingrar är gröna. Fast vilken färg skulle de annars ha?